Nordisk Kriminalkrönika

Det var den 18 januari 2001, en torsdag som borde ha varit en vanlig skoldag för 16-årige Nicola. Men så blev det inte. Vid lunchtid återfanns han skjuten till döds på skolans toalett. Nicola gick på första årskursen i naturvetenskapliga linjen i Bromma gymnasium, en gymnasieskola belägen i en förort till Stockholm. Den här dagen hade Nicola bestämt sig för att stanna hemma från skolan. Egentligen fanns inget giltigt skäl för frånvaro och anledningen var definitivt inte att han vantrivdes i skolan, tvärtom. Det gick bra för Nicola och han hade både många kamrater och fina betyg.

Mannen återvände aldrig till sitt hem sedan han varit borta och spelat kort. Ryktena gick i det lilla samhället -- hade han blivit mördad, hade han begått självmord eller bara gett sig iväg från allting? Många och omfattande undersökningar sken inget ljus över fallet. Först efter flera år lyftes en flick av slöjan över den mystiska händelsen... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Den 9 maj 1978 påträffades ett lik i en bil parkerad mitt i det gamla Rom. Den mördade mannen identifierades snart som Aldo Moro, en 61-årig toppolitiker som hade varit gisslan hos den vänsterextrema terrororganisationen "Röda brigaderna" sedan den 16 mars. Under 55 dygn utnyttjades han som bricka i ett hänsynslöst utpressningsspel mellan terroristerna och den italienska regeringen, innan han kallblodigt avrättades med elva pistolskott mot hjärtat.

Den 7 november 2007, 11:43 på förmiddagen får larmcentralen ett samtal. En elev på Jukela skolcenter i Tusby skriker att det är en ung man som skjuter på skolan och att panik råder i korridorerna. Det ligger elever på marken och blöder, folk gömmer sig i klassrummen. Efter ytterligare larmsamtal från en lärare på skolan visar det sig att det är en elev som är bakom dådet, ett dåd där avsikten är att döda så många som han bara kan. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Följande artikel tar oss tillbaka till år 1922. Den unga republiken Finland hade fortfarande inte trampat ur barnskorna, när tillvaron plötsligt skakades av mordet på landets inrikesminister. Förövaren greps efter en kort tids spaning. Han visade sig vara en störd medelålders man, utan egna politiska mål. Till en del försökte han vältra över skulden på ett antal kända personer genom att utnyttja de starka politiska känslor som svallade över på den tiden. De olika omständigheter som har med mordet och mördaren att göra är av det slaget att de än idag väcker forskarnas intresse.

En drygt 25-årig kvinna utför en synnerligen grym tortyr av en man hon tidigare haft ett förhållande med. Hon får hjälp av flera män. Efter tortyren överges den svårt skadade mannen i en liten jaktstuga på Hallandsåsen - men en kvinna ringer anonymt till SOS. Lyckades utredarna lägga hela det stora pusslet och vad var det egentliga motivet? I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Annétthe Zettergren är en riktig mönstermedborgare. En hårt arbetande sjukgymnast som använder sin fritid för att förbättra samhället i sin roll som politiker, och som ledamot inom polisstyrelsen hjälper hon osjälviskt till med uppehållande av lag och ordning i samhället. Det är bara en man som anar att någonting inte står rätt till. Den envetne lokalreporten från Värmlands Folkblad börjar nysta i Zettergrens förehavanden, och vad han finner ska komma att leda till en polisutredning som blir känd i hela Sverige.

Beskedet i september 2003 att Anna Lindh, Sveriges utrikesminister, fallit offer för ett brutalt mord skakade om hela nationen. Nyheten väckte känslor långt utanför landets gränser på samma sätt som mordet på statsminister Olof Palme 1986. Att gripa gärningsmannen snabbt var av största vikt, och ett intensivt utredningsarbete sattes i rörelse.

Den 11 juni 1982 på förmiddagen kontaktade en läkare på intensivvårdsavdelningen, Sahlgrenska sjukhuset, den så kallade våldsspaningsgruppen i Göteborgs polisdistrikt och berättade att en 58-årig kvinna införts till sjukhuset den 9 juni med tecken på en svår förgiftning. Läkaren meddelade också att kvinnans make införts två dagar senare med liknande symptom som sin hustru. Kvinnan var enligt läkaren döende. Hon hade drabbats av en nästan total förlamning och blivit medvetslös strax efter det hon kommit in på sjukhuset.

När Eva var tre år gammal träffade hennes mamma en ny man i sitt liv, Sven. De bodde tillsammans i Helsingør i en tvårummare och Eva tyckte att hon hade ett bra förhållande med sin nya styvfar. Men när hon var sju år gammal förändrades allt. Sven började bli närgången, besökte henne ofta om nätterna, tog på hennes kropp och kröp ner i hennes säng. Varje gång sa han samma sak: "Du får inte säga något, till någon ..." I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

En semesteridyll får ett ovälkommet besök av en väska som innehåller en tragedi. Det är augusti 1969 och semestertid med tillfälle till bad och segling, avkoppling och tid utan stress. Morgonen den 7 augusti 1969 strålar solen från en nästan molnfri himmel. Två dykare är denna morgon i båt på färd från Lysekil till Grundsund på Skaftölandet öster om Gåsö. Under båtfärden får de plötsligt se en väska flyta i vattnet. Intresset hos dem väcks. Vrakgods har alltid intresserat kustfolk. De styr mot väskan.

"I juni påbörjade undertecknad ett semestervikariat som truckförare på Svanström, kontorsmaterielgrossisten, i Sätra industriområde. Aldrig hade jag då trott att jag skulle bli arbetskamrat med en av Sveriges just nu mest aktiva nazister." Denna anteckning hittades vid husrannsakan i Björn Söderbergs lägenhet något dygn efter att han kallblodigt mördats av tre unga nazister utanför sin egen dörr. Mordet på Björn Söderberg var på alla löpsedlar 1999. Facket SAC instiftade ett civilkuragepris i hans minne efter dådet.

En 27-årig kvinna från Helsingborg blir bortförd från sitt hem. Dagen efter får hennes föräldrar ett brev skickade till sig där kidnapparna begär 325 000 kronor i kontanter i utbyte mot deras dotter. Som bevis för att de har henne bifogas dotterns avklippta pekfinger. Men när det otäcka meddelandet når hennes föräldrar är det redan för sent, hon är död ... När ett gripande väl kunde genomföras kommer det fram att initiativtagaren till brottet hade skaffat hjälp på det mest besynnerliga sätt: genom en kontaktannons i tidningen.

Klockan är kvart över sex på morgonen när Peter Ivarssons chef får ett samtal från färdtjänstens ledningscentral. Den 23-årige Peter har inte infunnit sig till hans schemalagda körningar. Motvilligt får hans chef själv rycka ut och köra Peters runda, men berättelsen slutar inte med att den unge mannen kommer till jobbet nästa dag som hans chef trodde. Istället kallas polisen till på jakt efter 23-åringen, en jakt som slutar på värsta möjliga sätt ... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

"Lämna edra döttrar hos mej när ni vill vara för er själva, jag tar mjukt och kärleksfullt hand om dem på alla sätt. Lämplig ålder omkring 8-9 år. Signatur flickälskare." Ur annons i pedofiltidning. Under tidigt 90-tal landar ett misstänkt barnpornografiärende hos polisen. De har blivit tipsade om att en postbox utanför Stockholm fungerar som avsändare och mottagare av en stor mängd videokassetter med pornografiskt innehåll.

Natten den 23 augusti 2008, söder om Trondheims centrum, kör ett par upp för Ringålvegen. Plötsligt ser de en bil vid sidan av vägen, och en mans överkropp som väller ut från förarsätet. De stannar snabbt till och närmar sig den okända mannen, kanske är han sjuk eller kanske har han varit med om en trafikolycka? Men när paret kommer fram och ser vad mannen utsatts för råder inga tvivel; han har blivit mördad. Men vem är kapabel till ett sådant brutalt mord? Och kan polisen hitta den skyldige innan någon annan råkar illa ut.

Polis och läkare slog fast att det rörde sig om ett självmord, men de efterlevande var inte lika övertygade. I närmare 19 år gick de och bar på denna osäkerhet i sinnet. Ja, de misstänkte till och med en bestämd person som mördare. Hur det slutade, nämligen att ortens nye polisassistent tog upp saken på nytt och vad detta slutligen ledde till, skildras i den har artikeln. Fallet visade sig småningom också ha en parallellhistoria. Samme man hade nämligen varit misstänkt for att ha begått ytterligare ett liknande mord, 26 år tidigare.

Klockan 23.40 på julaftonskvällen 2001 ringer en man in till 112. När operatören frågar vad det är som har hänt svarar bara mannen kortfattat: "Jag har gjort ett mord." Genast är polisen igång, och man åker ut till den lägenhet som mannen förklarat att han befinner sig i, för han har lovat att stanna där han är. När polisen anländer möts de av en fruktansvärd syn. Gärningsmannen griper man snabbt i vardagsrummet, men i sovrummet hittas en annan man brutalt mördad. "Har du gjort detta?" frågar polisen, och det enda man får till svar är "Jag minns inte...

Den 28 januari 1990 anträffades den fyraårige västtyske pojken Michael döende, enligt moderns och hennes sambos uppgifter efter ett drunkningstillbud, i ett tält vid sjön Tjeggelvas i Arjeplogs kommun i Norrbotten. Den utredning som verkställdes i ärendet och huvudförhandlingarna inför tingsrätt och hovrätt kom att blottlägga så skrämmande och tragiska omständigheter under vilka den lille pojken framlevt sina sista levnadsmånader, att det kom att uppröra allmänheten såväl i Sverige som i delar av dåvarande Västtyskland.

Den 13 september 2000 kallade polisen i Kristiansand till presskonferens för att berätta att ett av tidernas mest skakande mordfall hade klarats upp. Ogärningen hade förövats i Baneheia, ett naturområde strax norr om Kristiansand. Två små flickor, åtta och nio år, hade blivit våldtagna och mördade och två unga män var misstänkta för morden. Artikeln skildrar arbetet att finna de försvunna flickorna, hur polisen därefter försökte kartlägga varje rörelse för alla som besökt platsen där flickorna påträffades -- och att utreda vem som hade begått det fasansfulla brottet.