I sin nya bok ”Vad hjälper det att vinna världen om man förlorar sig själv?” öppnar Magnus Persson sitt eget hjärta och delar ärligt med sig av sina egna misslyckanden som andlig ledare, och om det som blev vändpunkten. I boken ger han utmanande och rannsakande reflektioner om andligt ledarskap. De motiv och drivkrafter som kan börja styra och kontrollera under ytan, bakom det som kallas för framgång. I dagens avsnitt samtalar Magnus med poddens ursprungliga medgrundare Johan Ericson, numera VD för Libris och förläggare av Magnus nya bok. Duon sammanstrålar för att tala om det som det talas för lite om i andligt ledarskap. Obearbetade sår, svagheter och skevheter som stiger till ytan under motgångens motvind, men inte minst under framgångens farliga fartblindhet. Samtalet sker med hela kyrkans rikedom som resurs: luthersk klarhet, katolsk själavård, karismatisk kraft, i kombination med modern neurovetenskap. En obekväm bok som ställer frågan ingen ledare kan undvika: vad hjälper det att vinna hela världen, om man förlorar sin själ?

I dagens avsnitt återkommer EFS Komminkationschef och tillika chefredaktör för Budbäraren, Helena Cashin, för att dela spaningar från kristenheten tillsammans med Magnus. Samtalet rör sig från att det våras för andliga klassiker såväl som skam. Välkommen att lyssna till spännande spaningar i sommartid.

Pietism används fortfarande ibland som ett nedsättande samlingsbegrepp för det som uppfattas som problematiskt med en mer innerlig kristendom. Det blir ett skällsord riktat mot den spiritualitet, fromhet och församlingskultur som betonar konkret lärjungaskap, personlig tro, bibelstudium, mission och nära kristen gemenskap.

Inte sällan talas det med viss misstänksamhet om den typ av kristet liv som vill odla andlig förnyelse, fördjupad fromhet och ett mer medvetet efterföljande av Kristus. I andra sammanhang används ordet pietism snarare som ett honnörsord: en varm gudsfruktan, ett levande andligt liv och en förnyelseimpuls väl förankrad i klassisk luthersk bekännelse.

Historiskt var pietismen aldrig en enhetlig rörelse och den bildade inga egna kyrkor. Den växte fram som en bred väckelserörelse inom kristenheten, med sitt tydliga centrum i den lutherska kyrkan, som en inomkyrklig förnyelserörelse.

Spår av pietismens arv lever fortfarande kvar i många av de lutherska inomkyrkliga rörelserna, inte minst i Norden. Så frågan är: Behövs den pietistiska impulsen i dagens kyrka? Och ryms den fortfarande?

Om detta handlar dagens poddavsnitt.