Zanyar är författare, filmregissör och föreläsare och grundare till den då mycket omtalade tidningen Gringo. Då vi träffar Zanyar står vi inför ett krig i Europa. Vi talar om hans upplevelser och flykt som litet barn från krigets Kurdistan. I sin bok Glaspojken ger han på ett hjärtslitande vis barnets röst och ord. Hur läker vi skadorna från kriget där kulorna missat kroppen men träffat själen? Kan ett barns upplevda svek och känsla av övergivenhet av sina föräldrar även vara ett kärleksagerande, framförallt i perspektivets ljus?

Det här är ett samtal framförallt om kärlek och kraft. Om att återerövra sin berättelse. Frågorna är som vanligt många och håller det livgivande samtalet igång. Låt aldrig samtalet tystna.

För dig i skogen, på stranden, i hängmattan eller tillsammans på utflyktsfilten. Ett samtal som stannade länge hos oss. 

Sommaravslutning!

Ulrika och Reuben är varandras gäster och reflekterar över centrala delar för att mogna. De har gjort en chefsdag tillsammans som de kallar kurs mogna och reflekterar över tillstånd som hjälplöshet. Ulrika berättar om att hon just nu är behov av hjälp, men att hjälpen inte alltid blir rätt. Hur gör en då?  De talar om gränssättning och Reuben menar att livet blir lite enklare när en kan säga nej, men när han får dåligt samvete då triggas ja:et inom honom. De enas i att det är roligare med människor som säger ja. 

Vidare menar Reuben att musik är andligt för honom och Ulrika använder musik för att få vara i olika känslor. 

Det är dags att tacka alla lyssnare för en vår som inte blev likt någon annan vår och efter sommaren så fortsätter Podd Mogna med nya avsnitt om att växa som vuxen!

Att vara mogen är att se gråskalorna. Jag har varit en ganska svartvit person ganska länge och nu är jag härligt beige och grå, säger Amalia Adamo sturskt. 

Amelia har gjort en anmärkningsvärd klassresa från Italien, dotter till en hårt arbetande mor boendes i en svensk förort, till kontorist på Svensk Damtidning till journalist på densamma, via Aftonbladet, universitetsstudier och så småningom chef för ett antal tidningar. Inte minst tidningen Amelia. 

-Jag tycker att jag växer tillsammans. Inte ensam.    Amelia har varit öppen med sitt privatliv vilket inte varit något problem för henne men kanske för människor i hennes närhet. Terapi tillsammans med ett av sina barn har varit ett sätt att hela det som upplevts olika. 

På med lurarna och lyssna till kvinnan som verkligen ger uttrycket skinn på näsan ett ansikte.