I februari månads avsnitt intervjuar jag Sören Lundell som har ett spännande, givande och angeläget jobb. Han jobbar nämligen som zencoach med känslor. Och ganska nyligen gav han ut en bok om känslor. Det här med känslor är så viktigt idag med all stress och alla rädslor som många lever i, för det bommar igen om känslor. Och mycket av det som vi får vara med om som små barn sätter sig som programmeringar i oss som följer oss ända upp i vuxen ålder, särskilt om vi stänger ner känslor som är svåra, jobbiga, tabu eller som vi väljer bort av andra anledningar. Sörens budskap är att alla känslor är lika viktiga och att vi behöver bejaka till exempel rädsla för att kunna känna genuint mod. Stänger vi ner våra rädslor skapar vi istället det som Sören kallar för syntetiskt mod i form av känslor som hård och tuff. Men det är inte mod och det håller inte i längden.

Sören är en mångsysslare och entreprenör som har tagit sig an jobb och uppgifter som han tyckt varit intressant, och det som har varit hans ledstjärna är nyfikenheten. Den har gått som en röd tråd genom hela hans liv. Och det var nyfikenheten hos mig som gjorde att jag ville intervjua Sören efter att jag hade fått tag i boken som han skrivit. Den heter ”Släpp taget och känn”, med underrubriken ”Bli mästare över dina känslor”. När jag läste den kom jag att tänka på ganska många människor som skulle ha stor hjälp av att läsa den. Sören förklarar i boken på ett lättförståeligt sätt varför det är så viktigt att känna alla känslor, hur de fungerar och hur man kan göra för att känna dem. Vi fick ett fint och givande samtal om känslor där Sören bjuder på exempel ur sitt eget liv. Jag hoppas du också finner intervjun givande.

Gå gärna in på Sörens hemsida www.sorenlundell.se, där du också hittar länk direkt till boken.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Alla har säkert hört talas om försvarsmekanismer, men hur många har koll på hur de fungerar? I januari månads avsnitt pratar jag om några av de vanligaste försvarsmekanismerna, och jag gör det ur mitt perspektiv som vanligt, även om det är förankrat beteendevetenskapligt. Den som myntade begreppet och även beskrev dem var Sigmund Freud tillsammans med sin dotter Anna Freud, som 1936 gav ut boken ”Jaget och dess försvarsmekanismer”. Så de har några år på nacken. Idag pratar man mer om ”coping strategies” eller psykologiska processer. Men vad det än kallas för så handlar det om att på olika sätt få kontroll så man slipper känna bland annat ångest, sorg, tomhet, ilska och liknande känslor som gör ont. Samma sak med minnen som gör ont och skaver. I andra fall kan det handla om olika sätt att behålla den idealbild av sig själv som man har. Då går det inte att andra eller händelser eller ens egna beteenden avslöjar sprickor i den fasaden. En del försvarsmekanismer är man mer eller mindre medveten om, men flera av dem är man inte ens medveten om att man använder.

Att använda försvarsmekanismer ibland skadar varken oss själva eller andra, men om vi dagligdags använder oss av dem så är det inte bara sjukligt, det hindrar oss att se verkligheten som den är och oss själva och andra som vi är. Det försvårar kommunikation och det hindrar definitivt att man kan läka från minnen och känslor när försvarsmekanismerna gör att man inte är i kontakt med dem. Även om du själv inte kan relatera till försvarsmekanismerna så har du i alla fall säkert stött på dem hos andra. Jag hoppas att du har blivit lite klokare efter att ha lyssnat på mitt avsnitt och att det på något sätt kan hjälpa dig på din livsresa.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet pratar jag med Valgeir Rögnvaldsson som delar med sig av sitt liv och det han själv har lärt sig på sin livsresa. Den startar på Island, där han föddes och fortsätter ut i Skandinavien för att landa på Gotland där han nu befinner sig. Hans mamma lämnade familjen när han bara var ett år gammal vilket innebar att han lämnades bort och fick bo hos den ena familjen efter den andra tills han var ungefär fem år gammal då han hamnade hos sin pappa och hans dåvarande fru. Vid det laget hade han redan kommit fram till att han inte kunde lita på de vuxna utan fick se till att ta hand om sig själv på egen hand, under eget ansvar. När han var runt elva-tolv år hamnade han på en bondgård som låg väldigt avskilt och nära naturen, och där kunde han äntligen få ro. Hans bästa lek-kamrater blev älvorna, trollen och andra väsen som finns naturligt på Island.

När han var 19 år lämnade han Island och begav sig till de skandinaviska länderna för att utforska sina rötter. Bland annat bodde han i Sverige i 20 år. För 3,5 år sedan åkte han till Damark där han köpte en stor lastbil som han byggde om till sitt eget hem, sitt eget tempel som han värnar om. Han tänkte dra vidare till Spanien men på campingplatsen där han vistades blev han överfallen av två män och det förändrade hela hans liv. Han var brutalt misshandlad med knappt något blod kvar i kroppen och hade tur att en kompis kunde köra honom till sjukhuset där han försattes i konstgjord koma. Läkarna hade gett upp om att kunna väcka honom till liv och förberett hans kompis på att arrangera begravning, men efter sex dagar vaknade han själv upp ur koman. Under dessa sex dagar mötte han änglar och upplevde vitt ljus och helt underbara saker. Bland annat kändes det som att hans hjärna blev matad med massor av information och när han tog sitt första andetag efter att ha passerat till andra sidan så kändes det som att han drog in allt som någonsin kan finnas i hela Universum.

På sin läkningsresa har han haft oerhört stor nytta av sin digeridoo som han köpte för 35 år sedan. Digeridoon skapar helande, läkande och balanserande vibrationer som påverkar alla nivåer i våra system. Vibrationerna är kraftfulla för vårt mående psykiskt, fysiskt, emotionellt och stärker även immunförsvaret vilket är vetenskapligt bevisat. Vibrationerna hjälper även autistiska människor och dem med ADHD och liknande. Valgeir berättar en helt underbar historia om två lärare som jobbade med autistiska barn och som kommit över artiklar om detta och som ville att Valgeir skulle lära dem spela digeridoo. De kunde aldrig vara på stan med dessa barn och ville så gärna ge dem ett värdigt liv på förskolan. Ett år senare är han på en jättestor mässa och hör att några spelar digeridoo och möter dessa lärare där de spekar och är med hela gruppen autistiska barn.

Valgeir har gett digeridoobehandlingar i många år och sett fantastiska förändringar och transformeringar hos dem som fått behandling. Förutom digeridoobehandlingar ger han reikiheling, seanser, tarotläggningar och massage. På Gotland har han hittat en plats där han känner sig som hemma.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I november månads avsnitt pratar jag om rädslor. Framförallt hur man kan bli fri från dem. Eller rättare sagt hur jag har gjort för att bli fri från mina rädslor. Rädslor kan nog alla känna igen sig i. Jag har inte mött en enda människa som aldrig burit på någon rädsla. Däremot har jag mött människor som på sin inre livsresa har tagit itu med sina rädslor och blivit väldigt trygga i sig själva. För min egen del var valet självklart. Jag gick hellre igenom våndan med mina rädslor när jag skalade av dem alla försvarsbeteenden, tolkningar, hittepå-förklaringar och andra känslor än att jag skulle låta dem styra mitt liv. Grunden till det tackar jag min mamma för. Några av hennes stora rädslor var för konflikter, tandläkare, att inte vara duktig nog och vad andra skulle tänka om henne. Ganska vanliga rädslor som många bär på. Någonstans under barndomen bestämde jag mig för att jag inte skulle bli som hon, för jag såg redan då hur det begränsade henne. Samtidigt var hon väldigt kavat och framåt på andra områden så jag såg också skillnaden hur det var när man inte lät något begränsa sig.

Det kan vara riktigt knepigt att ta itu med ens rädslor för de har en förmåga att maskera sig så man inte riktigt känner igen dem för vad de faktiskt är – just rädslor. Men ett sätt att få kontakt med ens rädslor är att observera sina beteenden och fråga sig själv vad som står bakom de beteendena – egentligen. ”Varför gör/fungerar jag så här?” Så får man kanske en orsak som svar ”jag fungerar så här därför att….”. Men om man då fortsätter att fråga ”Hur kom jag fram till den orsaken?”, så kan man kanske skala av ytterligare ett lager eller ytterligare en mask. Det är inte helt ovanligt att man har förklaringar till varför man beter sig som man gör, varför man bär på vissa rädslor och att det blir förklaringar som gör att man fortsätter att bete sig så även fast man vet att det inte gagnar en på något sätt alls. ”Jag fungerar så här därför att………, så det är inte så konstigt att jag fortsätter att fungera så, för det sitter så djupt i mig”. Det blir en sanning som befäster ens beteende istället för att man lyfter på locket till förklaringen och ser på det som är bakom och varför man har just den förklaringen. Min väg har varit väldigt knögglig och full av rädslor, både från min barndom och från mina tidiga vuxenår men det har verkligen varit värt alla våndor jag haft för att bli fri från dem. Jag kan fortfarande möta rädslor i mig men att ”vara fri från rädslor” innebär för mig att jag kan se dem och syna dem för vad de är och jag har tilliten till mig själv att jag kan hantera dem för hur det än är så är det alltid jag själv som har skapat dem.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag pratar om relationer i oktober månads avsnitt. Jag har valt ut några perspektiv som jag själv har funderat på och reflekterat över på sistone. Anledningen är att jag har träffat en man som inte bara accepterar mig precis som jag är utan tycker att jag är perfekt precis som jag är med alla mina föredömen, egenheter, tokigheter och tillkortakommanden. Han har låtit mig få berätta om mig själv och mitt liv på det sätt jag själv är bekväm i och han är mest och genuint intresserad av hur jag är och fungerar idag. Han fångar upp när jag har reagerat på något i vår relation eller om jag funderar på något och är så trygg i sig själv att han kan gå på sin magkänsla så vi tillsammans kan reda ut vad det är. Det är jag inte van vid. Jag är van vid att vara den enda parten i en relation som fungerar på det viset och nu är vi två. Det har fått mig att reflektera över mina erfarenheter av tidigare relationer och det är det som jag tar upp i det här avsnittet.

Jag har ofta blivit utfrågad i början av tidigare relationer om mitt liv och hur jag fungerar på olika sätt. Det är som att männen fiskar efter information så de vet att man passar in i någon mall de gjort upp för sig själva, eller att de på något sätt kan känna garantier för att relationen är värd att satsa på eller garantier för att de har träffat en ärlig kvinna. Men som jag ser det så ju mer man ställer frågor i början desto större risk att man får anpassade svar utifrån agendan hos den som svarar. Och jag har alltid undrat hur männen som frågat ut mig ens kan lita på att de får korrekta och/eller ärliga svar. Många tycker säkert att det inte handlar om utfrågningar utan om ett genuint intresse för en människa man nyss träffat och så kan det definitivt vara i vissa fall. Men jag föredrar att lära känna en människa lite i taget och låta den få komma med sina berättelser om sig själv och sitt liv, för då blir det verkligen berättelser och inte bara svar på givna frågor.

Från och med november kan det bli lite spännande för jag har bjudit in min partner att delta i min podd och vi har kommit fram till att samtal skulle vara en passande form för oss. Vi kommer att ta upp olika ämnen men framförallt det som man sällan pratar om, ämnen som är tabu, ämnen som kanske bryter normer hur man ska vara och bete sig och vi kommer också att prata om saker vi reflekterar över i vår relation och vår vardag. Men det är som sagt från och med november månads avsnitt. Nu får ni hålla till godo med reflektioner ur mina perspektiv.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet pratar jag om kärlek. Vad är det egentligen? Älskar vi människor för hur de är och vad de är eller älskar vi dem precis som de är? Var startar kärleken? Är det hormoner som hjärnan kickar igång? Eller har vi med oss kärleken redan från första andetaget? Vart tar vår förmåga vägen att älska oss själva fullt ut? Älskar du dig själv fullt ut precis som du är? Kan vi läka oss från trauman och programmeringar med hjälp av kärlek?

Många frågor som jag hoppas du kan finna svar på i detta avsnitt. Eller åtminstone inspiration. Kärlek i sig är ett gigantiskt ämne att nörda in sig på men jag har avhållit mig från att ta upp sådant som man lätt kan hitta på nätet. Som vanligt så pratar jag inte om ett ämne så som folk i allmänhet gör, utan jag tar upp mina reflektioner och några exempel från mitt eget liv. Jag hoppas du får behållning av att lyssna till mitt avsnitt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I augusti månads avsnitt fortsätter jag på temat våld i nära relation. Även om man själv aldrig upplevt det så är det så viktigt att tala om det för det berör oss alla. Mörkertalet är extremt stort och börjar man prata med människor om det så finns det alltid någon som antingen varit med om det eller har någon i sin närhet som har upplevt våld i nära relation. Kunskapen om hur våld i nära relation fungerar är i princip helskruttig, tyvärr även hos många handläggare på myndigheter som har till uppgift att fatta beslut om åtgärder som ska hjälpa de som är utsatta. Och eftersom man sällan, eller aldrig, talar om det så är det fritt fram för mytbildning. Myter som cementeras och blir det man tror är sanningen och som gör att förståelsen för de som är utsatta för våld i nära relation kan vara väldigt liten, och det gäller tyvärr även i detta fall många handläggare på myndigheter.

I det här avsnittet djupdyker jag och berättar om olika typer av våld. De flesta tänker bara på misshandel med blåmärken när de hör om våld i nära relation men i de fall som misshandel förekommer så är det bara en liten del i förövarens verktygslåda. Jag gör också en rejäl djupdykning i upptrappningen av våld i nära relation, hur den fungerar och byggs upp och bidrar till att offret inte går därifrån. Slutligen går jag igenom de flesta myter som finns och dissekerar dem och förklarar hur det egentligen är bakom kulisserna.

Jag hoppas att detta avsnitt kan bidra till ökad kunskap och en större förståelse men framförallt hoppas jag att det kan bidra till att man alltmer börjar tala om det.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I juli månads avsnitt intervjuar jag Linda som berättar om sin resa ut ur en våldsrelation till idag, fyra år senare, när hon lever i frihet. Det har varit en omtumlande resa för Linda som inte förstått att hon varit utsatt för våld, då mannen inte slagit henne på regelbunden basis. Vi pratar om olika sorts våld och vad som är våld. Linda ger flera exempel från sin vardag hur det var att leva i en våldsrelation och reflekterar över sina känslor och hur hon tänkte och fungerade då. Vi pratar också om att det finns många myter och uppfattningar kring varför och vilka kvinnor som fastnar i våldsrelationer. Linda växte upp i en trygg och kärleksfull familj och utifrån hennes uppväxt och händelser i barndomen tar vi kål på några myter men också att Linda reflekterar över varför just hon gick in i relationen och stannade kvar trots att det fanns varningsflaggor redan under de två första åren.

Det kan vara svårt för utomstående att förstå varför man inte lämnar mannen på ett tidigt stadium. Linda beskriver hur det psykiska våldet sakta började med små steg till att ha eskalerat efter 20 år så mannen hade total kontroll över Linda. Hon var då i en ekonomisk gisslansituation, helt söndertrasad psykiskt och hela tillvaron gick ut på att i varje ”nu” skapa förutsättningar så att mannens vrede inte skulle få utlopp. Det innebar att anpassa sina ord och handlingar hela tiden och att se till att barnen ”skötte sig” så han inte skulle bli arg på dem för någonting. Det innebar också att skydda barnen i de situationer hon blev utsatt för vredesutbrotten så att mannen inte skulle rikta sin vrede mot dem också, och för att barnen inte skulle behöva uppleva pappans utbrott mot henne mitt framför deras ögon. Linda levde i ständig stress och otrygghet med antennerna ute för att pejla av mannens skiftande och helt, för henne, oberäkneliga humör. Det ledde till att hon utvecklade en svår PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). Senare, när hon fick terapi hos en psykolog förklarade denne att den vanligaste orsaken i Sverige till PTSD är just våld i nära relation.

Vi pratar om de anledningar som gjorde att Linda stannade kvar i relationen och lät det gå så långt innan hon slutligen lämnade mannen. Och vi pratar förstås också om de anledningar som gjorde att hon till slut tog det steget, trots att hon var extremt rädd för att hans vrede och repressalier skulle öka om hon lämnade honom och trots att hon inte trodde om sig själv att hon skulle klara av att leva ensam.

Linda berättar om eftervåldet, hur hon har fått hjälp efter separationen, på vilka sätt hon och barnen inte fått hjälp och om den bristande kunskap som hon erfarit hos handläggare på myndigheterna som har till uppgift att hjälpa utsatta kvinnor. Hon berättar också om hur värdefullt det har varit med stödet från sin familj, nära vänner och eldsjälar (med kunskaper) som brinner för att hjälpa kvinnor som varit i utsatta våldsrelationer.

Linda vill nå ut med sin berättelse i hopp om att det kan hjälpa andra som är i en våldsrelation men också i hopp om att kunna bidra till ökade kunskaper om våld i nära relationer. Jag hoppas att du känner att Lindas berättelse har varit värdefull för dig.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.