Résultats de "La Diversa" dans Toutes les catégories

En augustikväll 1959 ringer Göstas telefon. En okänd ung mansröst på andra sidan linjen berättar att han heter Johan, och att de träffades för två veckor sedan. Gösta försöker komma ihåg mötet, när Johan föreslår att han ska komma över till Gösta på en grogg. Självklart tackar Gösta ja till sällskapet. Som en ogift äldre herre tar han de chanser han kan få. Några dagar senare börjar Göstas kollegor oroa sig. Han har inte dykt upp till sitt arbete som kontorsvaktmästare, och de går tillslut hem till honom för att se om allt är väl.

Sedan hon flyttade in i sin nya lägenhet för två veckor sedan har värmeböljan legat som en våt filt över staden. Och det blev ännu värre när hon fick syn på sin heta granne. Hon har inte kunnat sluta dagdrömma om honom. En dag kommer hon på ett svepskäl för att kontakta honom. Hon bjuder upp honom till sin stekheta takterrass för att hjälpa till att skruva ihop hennes nya utemöbler. Och han hjälper så gärna till, för de vet båda två att hon vill ha hjälp med något helt annat.

Det har kommit in en anmälan till Nordsjællands polis. Den 77-åriga danskan Else från Lodsensvej i Hornbæk är saknad av sina släktingar, och hon har inte setts till sedan måndagen den 20 juli på förmiddagen. Anmälaren och Elses släktingar befarade att det hänt henne något, det var inte likt henne att bara försvinna sådär. Nu försöker polisen få klarhet i vad som hänt med Else. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Denna julinatt 1971 var ovanligt vacker, fullmånen var bländande, det var tyst ute på den norska landsbygden och en behaglig värme låg över landskapet. Arne Rud hade svårt att sova, och bestämde sig för att ta en tur med sin bil genom den stjärnklara natten. Han kör runt planlöst när han hittar något som kommer att leda till en av de mest resurskrävande och komplicerade utredningarna i norsk kriminalhistoria.

Kroppen hittades av två boende i huset. I passagen till husets garage låg hon, med kläderna i oordning och ett knivskaft utstickande ur bröstet. När poliserna anlände några minuter senare kunde förvånat konstatera att det inte fanns något blod runt knivsåret, av någon anledning hade hon knivhuggits efter sin död. Gärningsmannen kan snart gripas, men hur kvinnan dog förblir ett mysterium för polisen, som får sätta sina bästa förhörsledare på fallet.

Pedofilärenden och sexualbrott mot barn är för det mesta mycket komplicerade att utreda - och det av flera skäl, pedofiler är mycket medvetna om att de betraktas som avskyvärda och därför skräckslagna inför risken att avslöjas. I det här fallet, då en omfattande pedofilkedja sprängdes, fick polisen ovärderlig hjälp av en person, som själv ingick i en internationell pedofilkedja. Han valde att agera som informatör och avslöjade på så vis inte bara sig själv utan också hela kedjan.

En varm augustisöndag 1989 försvinner läkaren Andrew Kulanga från sitt hem i Finland. Det tar flera dagar innan han anmäls försvunnen, eftersom hans fru Rita berättar för familjens vänner att han återvänt till landet där han fötts, Sri Lanka, på grund av oroligheter i landet. Efter en tid meddelar Rita att hon fått ett telefonsamtal från Sri Lanka, som informerade henne om makens död. Polisen anar dock oråd, och Rita går snart från att vara vittne till misstänkt i makens försvinnande.

Tidigt på morgonen söndagen den 2 september fann man på en bakgård på Vesterbro i Köpenhamn ett lemlästat lik av en ung man. Vem var han och varifrån kom han? Förelåg det ett brott - kanske ett sexualbrott, kanske en likvidering? Eller kunde det vara ett olycksfall? Redan några timmar efter fyndet blev liket identifierat och den fortsatta utredningen avslöjade att det var fråga om en ovanligt bestialisk förbrytelse ... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Det började med en "vanlig" containerbrand mitt i sommaren 2006. Ingen hade väl någonsin kunnat tro att detta var början på en tio månader lång utredning som skulle komma att omfatta 16 stycken bränder. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll.

I december 1991 upptäcktes, att två äldre bröder hade blivit rånmördade i sitt hem i Rosvik, en by som är belägen 25 kilometer norr om Piteå och tillhör Piteå polisdistrikt. De rånmördade var bröderna Göte och Edvin Sundström, 64 respektive 70 år. Båda var ogifta och bodde tillsammans i ett mindre, äldre hus i centrala Rosvik. Fallet har blivit uppmärksammat inte minst för de slående likheter som finns med Kalamarksmordet, ett av Sveriges mest uppmärksammade rättsfall någonsin. Rosviksmordet ter sig fortfarande som en gåta.

DNA-tekniken har under 2007 blivit ett vanligt hjälpmedel för polisen när det gäller att binda en person till en viss plats eller till något klädesplagg. Så var det inte 1990. I artikeln beskriver författaren på ett tidstypiskt sätt hur Blekingepolisens allra första DNA-träff avgjorde en utredning om grov våldtäkt. Tillsammans med utredarens intuition och envishet löstes fallet med den brutala, knivattakerande och maskerade våldtäktsmannen.

Fredagen den 2 november 2007 klockan 13:59 larmade föraren till ett tunnelbanetåg som med hög fart körts in på Högdalens tunnelbanestation om att han just kört på en människa. Andra resenärer vittnade om att personen blev knuffad framför tåget, och hans liv gick inte att rädda. Senare samma dag hittas en annan man död i sin lägenhet inte så långt därifrån. Mördaren är svårfunnen, och fallet klassas till slut som ett Cold case.

Polisens helikoptrar besköts i hangaren, skott avlossades mot en polisstation, brinnande bilar blockerade vägen, bombattrapper placerades och fotanglar kastades ut. Postterminalen rånades på värdepost under tiden polisstationerna var blockerade. Stora delar av Göteborg stängdes av. En stund efter rånet satt några av gärningsmännen i en bil i Älvängen i Ale kommun och delade en flaska whiskey. Ett rån som blev av först tredje gången det var planerat.

Det perfekta mordet, finns det? En ovanligt listig mördare utnyttjar vädret och en kombination av tur och skicklighet för att dra polisen vid näsan. December 1993 och januari 1994 var ovanligt blöta månader. Regnet höjde vattenståndet kraftigt i sjöar och åar och samtidigt ändrades strömförhållandena. Detta gjorde att en gärningsman nästan lyckades genomföra "det perfekta mordet" -- men bara "nästan" ... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Var det gammalt hat som växte sig starkare under fängelsevistelsen? När antagonisterna träffades igen urartade slagsmålet man mot man till mord. Kamraterna hade plötsligt en kropp och en bil att göra sig av med. Alla ställde - förvånande nog - upp och hjälpte till i det smutsiga jobbet med att gömma kroppen, dölja spåren och förvilla polis och anhöriga. Men lagens långa arm är svår att undkomma, och efter många förhör började kamraterna så småningom att berätta sin historia, bit för bit.

Ett samtal kommer in till polisens ledningscentral i Göteborg. Uppringaren berättar att en man, blodig och svårt misshandlad, står på hans trapp och är i akut behov av hjälp. När polisen kommer dit möts de av en makaber syn. Blod täcker varje yta av huset, tillhörande den misshandlade mannen och hans vän. På övervåningen hittar de mannens fru på köksgolvet, bakbunden och bara minuter från döden.

"Skärtorsdagen 17 april 1930 fick distriktsläkaren besök av Halvar Runarvik, som kom körande med en dyblöt och frustande häst. Han bad läkaren omgående följa med till Navarhaug, där Steinar Stormyr anträffats nedstucken med en kniv." När läkaren kom fram fanns det inte mycket att göra för Stormyr, som genomdränkt av blod avled snart därefter. Läkaren återvände hem, och rapporterade ärendet till den lokala polisen, som tog över undersökningsarbetet.

På måndagsmorgonen den 10 september kom jägaren Olof Steiner ut till Sanda skjutbana i Haninge för att övningsskjuta inför höstens jakt. Rök steg upp bakom en närliggande container. Olof gick dit och tittade. Där låg en manskropp. Kroppen var brännskadad och det kom rök från mannens gymnastikskor. Olof larmade genast polisen. Men vem var offret egentligen, och hur hade han råkat ut för ett sådant fruktansvärt öde? I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Detta är historien om ett mord som aldrig klarades upp och som mänskligt att döma heller aldrig kan bevisas. Man hittade nämligen inte något lik. Mordet -- det var nämligen mord med till visshet gränsande sannolikhet -- väckte stort uppseende när det förövades år 1814 och det blev samtalsämne i hela Norge under många år därefter. Ett av skälen till uppseendet var att de inblandade tillhörde personer högt upp på den sociala rangskalan.

En maskerad man. Eller en fyrabarnsmamma. Vem var mördaren? Klockan 02.43 fredagen den 1 december 2006 tog nödcentralen i Satakunta emot en anmälan om ett grovt våldsbrott som skett i Vanhakylä i Ulvsby. Enlig den som ringde, familjens mor, den 41-åriga Anneli Auer, hade en cirka 180 centimeter lång rätt kraftig man i 30-40 årsåldern med runt ansikte trängt sig in genom terrassdörren i familjens villa som låg på Tähtisentie 54. Mannen var klädd i åtsittande mörka kläder och hade delvis maskerat ansiktet.