Résultats de "Sven Hassel" dans Toutes les catégories

Tiny aterrissa sobre a parte traseira do tanque—isso é suicídio—e esvazia a metralhadora dentro do veículo. Rápido, ele pula para o chão e joga uma granada de mão, com força, pela torreta aberta. O tanque pesado roda sem controle, esmaga alguns britânicos sob suas esteiras e bate na lateral da montanha, explodindo em um inferno de chamas. Os soldados alemães da divisão Panzer atacam com lança-chamas e granadas de fósforo. Não fazem prisioneiros, os sobreviventes são eliminados impiedosamente.

O som horrível das esteiras do tanque se aproxima mais e mais. Conheço este medo que sobe pela minha espinha. Certamente morreremos se começarmos a correr cedo demais. Não sei como nos levantamos, as pernas simplesmente começaram a se mover automaticamente. O tanque se move sobre o buraco, esmagando tudo e continuando seu caminho.

Um comando especial do regimento de criminosos, vestindo uniformes russos, tomam quatro tanques russos T-34. Reconhecimento remoto atrás das linhas russas no Cáucaso. O ano é 1942. Por horas a fio, os tanques passam em direção ao leste. Grupos russos os desafiam diversas vezes. Seguimos os soldados em sua luta desesperada para encontrar o caminho de volta para as linhas alemãs. As distâncias são enormes, os amigos são poucos e a morte sempre os persegue.

Packender Kriegsroman – realitätsnah, brutal und beängstigend!Auf dem Balkan werden blutige Partisanenkämpfe ausgetragen. Handgranaten regnen auf die Straßen. Von den Dächern abgefeuerte Granatsplitter treffen das Jägerbataillon. Die Soldaten schlängeln sich stöhnend durch die Gassen auf der Suche nach Zuflucht. Molotow-Cocktails explodieren mit hohlem Getöse und die brennende Flüssigkeit vernichtet Menschen und Material.

I soldati del 27esimo Reggimento Panzer sono costretti a ripiegare. Devono compiere una terribile ritirata dopo la pioggia di bombe alleate sulle città tedesche. I cingoli dei carri armati solcano la steppa russa nella gelida morsa dell’inverno in una marcia della morte, che sembra non avere fine. Le strade si riempiono di migliaia di profughi. I caccia russi sono tritacarne che sfrecciano a bassa quota e trasformano con il loro sibilo il flusso dei rifugiati in un macabro grido rivolto al cielo.

La scarsità di soldati spinge Hitler a reclutare chiunque. Criminali, prigionieri politici e disertori vengono amnistiati e mandati in guerra. Finiscono tutti in una compagnia di disciplina e vengono loro assegnate le missioni peggiori, costretti alla cieca obbedienza da un rigore disumano. A questo manipolo di uomini viene ripetuto almeno venti volte al giorno, tra maledizioni e comandi di stampo prussiano, che fanno parte di una compagnia di disciplina e che saranno i migliori soldati al mondo.

Montecassino, il sacro monastero a nordovest di Napoli. I tedeschi vi hanno predisposto ingenti postazioni difensive. La battaglia di Montecassino nell'inverno e nella primavera del 1944 sarà un inferno dantesco per vittime e carnefici. Gli alleati mettono in campo aerei, artiglieria, blindati e fanteria di molte nazioni. Alla testa delle forze tedesche, le migliori truppe di élite. Tra queste, il 27esimo Reggimento Panzer: il reggimento di disciplina. Nessuno si aspetta che ci saranno dei sopravvissuti, ma qualcuno ce la farà.

"Heide lancia un grido, salta e atterra sull'altro lato del fosso, guizzando nel fango come una scavatrice. Il nostro carro comincia a retrocedere a tutta forza. Evidentemente, anche Porta si è accorto della scocciatura che sta lì davanti in agguato, pronta a seminare morte e mutilazioni. Nulla circola tanto rapidamente quanto la voce che la prima linea si è imbattuta nelle temute mine. Di colpo tutto è silenzio. Persino l’imponente mitragliatrice Maxim tace. Tutti tratteniamo il respiro attendendo solo che la mina esploda."

"Sentiamo i cingoli dei carri armati in avvicinamento. - Un T-34. Devono averci scoperti, sussurra Fratellino. - Non muovetevi finché non è qui, poi ce la filiamo! L'orribile stridore dei cingoli si avvicina sempre di più. Riconosco l’angoscia: un brivido lungo la spina dorsale. Muoversi un secondo prima del tempo significa morte sicura. Non so come, riusciamo ad alzarci, le gambe funzionano da sole. Il carro armato passa sopra la buca e schiaccia tutto quello che c'è dentro... Poi si allontana ronfando."

"È come se il suolo saltasse per aria. Il boato di una lunga esplosione scuote le linee tedesche. Si sente un grido infernale. Attraverso le scintille infuocate si vede l'enorme sagoma di Fratellino con la bombetta grigia in testa. Si trova in fondo alla trincea nemica con il mitragliatore premuto contro il fianco. La canna sputa proiettili che formano scie luminose. Sagome si muovono disordinatamente in preda al panico. -Sembrano diavoli! esclama il tenente russo ammirato." Sven Hassel fu reclutato in una compagnia di disciplina come soldato semplice dell’esercito tedesco.

A special command from the convict regiment, wearing Russian uniforms, take over four Russian T-34 tanks. Remote reconnaissance far behind the Russian lines in Caucasus. The year is 1942. Hour for hour, the tanks roll eastward. Several times, Russian departments challenge them. We follow the soldiers in their desperate struggle to find their way back to the German lines. The distances are great, the friends are few and death is always right behind them.

Es scheint, als ob der ganze Boden in die Luft fliegt. Eine lange dröhnende Explosion erschüttert die deutschen Linien. Dann hört man einen höllischen Schrei. Durch die Feuerblitze ist die enorme Silhouette von Wolfgang Creutzfeldt mit der grauen Melone auf dem Kopf zu sehen. Er steht am Ende des feindlichen Grabens mit dem Maschinengewehr gegen die Hüfte gepresst. Aus dem Gewehrlauf werden die Lichtwege der Projektile gespuckt. Verwirrte Schattenbilder fliehen in Panik. - "Die sind ja wie der Teufel selbst!", ruft der russische Leutnant bewundernd aus.

Die Soldaten des Panzerregiments 27 befinden sich im Rückzug. Sie müssen an den schrecklichen Aufräumarbeiten teilnehmen, nachdem alliierte Bomben auf deutsche Städte geregnet sind. Die Raupenketten der Panzer ziehen sich unter den eisigen Krallen des Winters über die Steppen Russlands - auf einem Todesmarsch, der kein Ende nehmen will. Tausende von Vertriebenen füllen die Straßen. Russische Kampfflugzeuge kommen wie Metzger in geringer Höhe kreischend dahergeflogen und verwandeln den Strom der Flüchtlinge in einen makabren Schrei zum Himmel.

SS-Generalens visselpipa ljuder. Ett helvetes larm bryter lös. Projektiler yr in bland de vitklädda gestalterna. "Fältväbel Beier!" kommenderar löjtnanten. "Ni arbetar er in i skogen med er pluton. Vi ger er betäckning." "Alltid vi! " knotar Porta. "Varför ska vi ensamma vinna Adolfs segerrika återtåg? Hela kriget skulle gå på tok om inte vi fanns. Det är ingen av oss som tvivlar på att vi har förlorat kriget. Men ingen talar om att ge upp. I all sin uselhet är livet för dyrbart för oss."

Plötsligt exploderar en signalraket på andra sidan berget, men knallen från explosionen når inte ner till det ramponerade tåget. - Det är inte bara för att njuta av åsynen som de avfyrar en sån där raket, mumlar Lillebror. De ger sig inte förrän vårt tåg är utspritt över hela Strumadalen. - Jag föreslår att vi sticker innan partisanerna kommer tillbaka, säger Porta. Vi har egentligen inget att tala med dem om. - Vansinnigt, det är fanflykt, hörs en skräckslagen röst.

- Krigsrätten står alltid redo att ta emot dig i det här kriget, säger Gregor. Om det inte smäller hamnar vi inför krigsrätt. - Och om det smäller och Ivan får tag i oss hamnar vi inför en annan krigsrätt, ler Porta. - Man ska inte tänka så mycket, håll i järnhatten, snart smäller det, gastar Lillebror. Långt uppe i norr, mellan Sala och Murmansk, opererar 27e pansarstraff-regementets 5e kompani som fjärrstridspartisaner bakom de ryska linjerna. Deras uppgift är att spränga broar och fördämningar.

Det går rykten om att vi ska till Warszawa. Där lär fan vara lös. Heide, som alltid vet besked, påstår att tusentals engelska fallskärmsjägare har kastats ner där och att polska soldater strömmar dit från skogarna. Hela Himmlers SS-Dirlewangerdivision skall ha slaktats på en enda natt. Det sista tror vi gärna på, för det stämmer med våra önskningar. SS-Brigadeführer doktor Dirlewanger är nog den mest hatade mannen i hela Östeuropa.

GPU-fängelset ligger som ett ohyggligt hot på toppen av en höjd och allt som oftast försvinner det i snöyran. Ryssarna är där och har befäst det. Plötsligt låter det som om något kommer nerramlande genom ett stort rör, följt av ett åskdunder. Snön sprutar upp i kaskader framför oss. Det här gillas inte, protesterar Porta nerifrån sin snögrop. Det var ju vi som skulle skjuta med mörsare och inte kollegorna på andra sidan. Alltid ska de bryta mot överenskomna regler!

Alltid ska det drabba oss, protesterar Porta från förarsätet. Oss fattiga kulier jagar de så det ryker om strumporna. Man är så motbjudande oförskämt rask och sund och alla grannens kulor viker undan för en så man aldrig kommer ifrån det här skitkriget och får vräka sig på lasarett. Och man riskerar att bli ihjälslagen på alla möjliga sätt för en ynka Mark om dagen, fyller Lillebror i. Men en dag, på permission hos vackra Wera, anar Porta plötsligt en möjlighet att välbärgad kunna dra sig ur kriget.

Monte Cassino, das heilige Kloster nordwestlich von Neapel. Die Deutschen haben riesige Verteidigungspositionen aufgebaut. Die Schlacht von Monte Cassino im Winter und Frühjahr 1944 wird zu einer unbeschreiblichen Hölle, sowohl für die Verteidiger als auch für die Angreifer. Auf der Seite der Alliierten stehen Flugzeuge, Artillerie, Panzer und Infanterie von vielen Nationen auf dem Spiel.