Joel vill alltid podda när han är grinig. Den här gången finns det skäl. En familj i akut sömnbrist försöker reda ut vem som egentligen har rätt att vara tröttast. Vi skryter om vår 270-centimeterssäng och återvänder till ett nattligt gräl om vems sömn som väger tyngst när ingen sover alls. Emilia ifrågasätter Joels brösts existensberättigande, Joel misstänker att dagtidssömn pågår i hemlighet och lanserar mystery shopper-fenomenet till föräldraskapet. Somewhere mellan slow cleaning och angry cleaning somnar Emilia mitt i Joels poäng.

Ett avsnitt om sömn, brist på sömn och allt som blir synligt när natten aldrig tar slut.

Vi konstaterar att det är ganska intimt att komma in i någons öra så nära som man gör när man skickar ut poddar. Är det äckligt att viska? Emilia har börjat se charmen med barn. Vi spelar in denna podden samtidigt som solen stiger upp utanför fönstret i köket, med en utsikt över sjukhuset, Joels egna memento Mori. Emilia påstår att hon kommer undan med att stå i vårt fönster med en kamera för att hon är kvinna.Emilias idé om en festlig fredag är att tvätta eller städa.

Vi pratar om döden då en av våra två grodor tyvärr har lämnat oss. Emilia kallade våra fiskar för könsord när de åt upp grodornas mat. Trots att vårt akvarium har genomgått en massdöd tog ändå grodan Skurts bortfall hårdast på oss. Joel tror att han är bättre kompis med ägaren av djuraffären än vad han faktiskt är. Akvarium är inte en individsport utan en art-sport. Vi berättar kort om vår otrohetsaffär med Dogman. Detta avsnittet är nog så nära true crime vi någonsin kommer komma. När Skurt var döende skulle Emilia köpa ett karenskar till honom på marketplace, men kollade inte hur stort det var så nu har vi ett 200-litersakvarium i lägenheten.

Äntligen jämför vi vem av oss som har stört tumme! Vi berättar att nästan hela vår lägenhets inredning är köpt på Erikshjälpen, och att vi lyckats charma dem så att de hjälper till att bära in alla tunga möbler in i vår lägenhet, något som inte ingår i hemkörningen. Vi har också noterat att när vi köpt hem saker från Erikshjälpen och senare skänkt tillbaka dem så säljs dem för ett dyrare pris än när vi köpte dem! Att vara möbel hemma hos oss ökar alltså dess värde! Vi pratar om vår kökssoffa som förstör i princip alla vibe:ar. Joel kallar den för vår Frankenstein-soffa för att han satt skruvar i den på olika håll för att försöka patcha ihop den. Vi pratar om Emilias soff-dille när hon fyllde vår etta med tre soffor och sedan blev arg för att det inte fanns någon plats. Det råder en viss förvirring i inspelningen om det sorgligaste i vårt liv var när Skurt dog eller när vi köpte saccosäckar. Minimalism var inte för oss, så vi tvärvände mot maximalismen istället.

Vi pratar en stund om vår kärlek till släpvagnar och när vi blev ghostade för en spjälsäng. Sen kommer det fram att Emilia utöver att ha köpt 200-litersakvariet dessutom har köpt ett till idag som vi ska åka och hämta direkt efter inspelningen. Så två akvarier på en vecka, det ser ut att bli ett värre dille än det på sofforna.

Är det etiskt okej att ställa ett akvarium bredvid en airfryer? Joel undrar om ens fiskar hör hemma i ett kök? Sen berättar vi om hur vi byggde en biograf i vår etta med hjälp av superlim. Joel skryter ett tag om sitt jobb. Emilia har en spaning att välgörenhetsorganisationer lätt blir lite själlösa. Vad har hiphopare och släktforskare gemensamt? Enligt Joel trillar äpplet uppåt till grenen. Vi pratar om att Joel börjat med kroki igen och nakenhet. I slutet delar vi med oss av ett av våra bästa parrelationstips! Samt fördjupar oss i amerikansk politik och fotofilosofi.

Volymen av en kub får sin första gäst när Sebastian Hammarmo kliver in i podden. För första gången spelar vi in bortom köksbordet, på ett levande och stökigt café som egentligen inte alls lämpar sig för poddinspelning. Vi konstaterar tidigt att familjen Kubist behöver ett madrasserat rum. Eller ett bollhav. Har alla en bollhavsdröm?

Samtalet börjar med Sebastians relation till superhjältar, och någon råkar avslöja namnet på mannen bakom den mystiske Liberalmannen. Emilia har eventuellt inte sett en enda Marvelfilm. Vi pratar om serien Liam & Nacho, om diskbänkscynism och glider snart in på namn. Du kan spela vad som helst, bara du har ett bra namn. Är det rimligt att döpa sitt barn efter någon man tycker är snygg?

Här etableras också att Emilia troligen är den mest fördomsfulla personen ni någonsin kommer att träffa när det gäller namn. Långa namn är bra. Spetsiga namn blir mobbade, runda namn blir omtyckta. Ett viktigt kriterium är om namnet får plats i teckenbegränsningen i de gamla Pokémon-spelen. Sebastian är ett finkulturellt kattnamn. Joel gillar inte smeknamn och döper alla i sin mobil med för- och efternamn. Sebbe är grabbigt. Basseska vi inte ens tala om. Om Julle skulle kalla Emilia för Eme blir han friendzonad direkt.

Efter 24 minuters försnack startar podden på riktigt och vi förklarar varför ljudet är som det är. Vi dröjer oss kvar vid grabbighet, diskuterar strategier när många i samma klass heter samma sak och om man kan känna klaustrofobi av sitt eget namn. Vi pratar om tvättbjörnar, om att företag som använder personnamn är tråkiga, om diken och den ukrainska konstnären Irina Ilina.

Samtalet fördjupas kring förmågan att fördjupa sig, och vi pratar om transitbilder istället för turistbilder när man reser. Joel säger kudos för första gången i sitt liv, vilket omedelbart leder till konflikt kring uttal. Därefter mäter vi vem som har längst latinska citat, och vi diskuterar om man får komma för sent till förskolan för att man poddar eller inte. Den pågående snöstormen blir ett möjligt alibi.

Mot slutet konstaterar vi att det nog inte är helt enkelt att heta Stolpe i efternamn. Ett av Joel och Emilias största gräl avhandlas – idealism och filmen Whiplash. Vi pratar om hur Joel tenderar att förstöra Emilias hobbies genom att göra projekt av dem. Sebastian ställer parets giftemål på sin spets, och vi avslutar med astrologi, som Sebastian inte alls tror på, och ett gräl om huruvida hjärnan är en muskel och om låret är ett organ.